himlabra

en gång lekte vi alla som vanligt i parken sen kom träd.

från en början tyckde jag det var roligt när trädet var med och lekkade i sandén, men efter en stund märkte vi att trädet hade onda krafter som kunde förinta hela snigellin. det var då vi kom på det!

vi tog våra spader och hostade upp alla våra lanbitar vi hade sparat till ett perfekt tillfälle som detta.

jag kastade mitt halsband och sprang mot strandens största sandkorn. (det vi kallar MARANEN)

när jag väl var där sprang jag tillbaka för jag hade ont i ögat. trädet kom närmre och närmre tillslut stog jag på honom, jag förstod direkt att s1mm3_M3g4_HS hade bytt stepsize. jag kände mig stum i hela kroppen medans träddet började antasta mig. aa det sa jag hejdå