himlabra

Idag vaknade jag med en konstig känsla i magen. Jag hade en dröm om att jag var världens största man inom mjölindustrin. Hur som helst. Jag vaknade med en säkerhet om möjliga förändringar på matsedeln. Idag kändes som den första dagen av resten av mitt liv.

Imorse satt jag på bussen och diskuterade med en pensionär om hur himla glad man blir när människor går upp nya stigar i förorternas motionsspår.

Men om jag istället vore den här skittråkiga idioten som kastar nattmackan på frugan som hon precis gjort så vore ju inte det så bra. Det vore också himla konstigt om jag kallade henne för kökshora när jag reste mig upp från min röda, manchesterklädda söndagsfåtölj
Himla konstigt / Anen